.

Jag hatar morgnar. (Säger man ens så? Morgonar? Mornar?) Jag hatar att gå upp ur sängen, hatar att behöva putta täcket åt sidan. Hatar att göra i ordning mig, hatar att gå utanför dörren på morgonen.
Nu låter det som att jag har väldigt mycket hat i kroppen. Det kanske jag har också. Men jag hatar verkligen morgonar. Och det är ju som allra hemskast (Nä, så säger man bara inte. "Mest hemskt" ska det nog va egentligen.) på måndagar.
Nu har jg fått ur mig mitt hat. Nu ska jag göra allt det där jag hatar.


"Jag vaknade med ett ryck ur min nära-döden-upplevelse, även kallad sömn." "Tanken att vara vaken äcklade mig." "Ännu en dag förstörd."
Det där är fan min kompis!