.

(Hihi, satt på tåget och skrev i word, hade tråkigt... Blev lite(mycket) långt :/)

Vilken morgon!

Tog bussen hemifrån 07.29, troligtvis det tidigaste jag gått upp på mycket, myyyycket länge. Var så galet trött så det var stört. Efter en sjuuuuukt lång resa till dalagatan, så kändes det bra att vara framme. Dock en kvart innan min tid (08.55), så jag satt i det där jäkla väntrummet. Finns det något värre än väntrummet hos tandläkaren? Ja, många saker är värre. Men väntrummet hos tandläkaren är bara inte kul. Den där normen att det ska vara knäpptyst. Man får ju knappt andas! Idag bröts den flera gånger, mest av en medelålders man som pratade i telefon. Och vilken telefonpratare! Han pratade i minst 100km/h kan jag lova, och han gick i cirklar som om han trodde han var en tekopp på grönalund! Efter någon minut får han dock konkurrans av en kvinna i ungefär samma ålder, vilken tävling! Visste inte vem jag skulle heja på, men till slut vann mannen med aspberger. Nej skoja, han hade nog inte aspberger, men det sägs ju att dom gillar cirklar och han gick i dom som om de var hans stora kärlek här i livet.

Men! Efter tjugo minuters iakttagande av telefonpratartävlingen så blev jag inropad till tandläkaren. Nu pirrar det inte ens i magen längre, jag är van vid tandläkaren. Jag är inte rädd längre. Rätt skönt faktiskt. Dock lite dålig stil att man inte får klistermärken längre, jag skulle ju ha hur många som helst vid det här laget! Yeye, min tandläkare är väldigt gay. Han heter Mathias. Han har en väldigt feminin röst. Men han är väl snäll i alla fall! Gillade dock min förra tandläkare mer, hon var ännu snällare och inte alls gayig, hon var även min brors tandläkare så hon var lite som en del av familjen. Skoja, skulle aldrig släppa in en tandläkare i familjen. Menmen, jag gör bort mig som vanligt. Jag har inte alls använt gummisnoddarna som jag skulle gjort, så frågar Mathias ”har du använt gummisnoddarna något?” ”Jaaarå så mycket jag kan!”, men han ser ju att jag inte använt dom. Säger även sen ”det är väldigt viktigt att du använder snoddarna nu… Vi behöver liksom få bort överbettet...” blablabla. Jaja, okej, jag ska försöka. Men det är inte lätt!
Sen sätter han i gummisnoddarna i käften på mig, så säger han ”Gapa” ”MEN HALLÅ? JAG KAN INTE? DU SATTE PRECIS I GUMMISNODDAR SÅ JAG INTE KAN ÖPPNA KÄFTEN?” Men jag gör ett lamt försök och öppnar munnen någon millimeter.
Sen flydde jag.

En irriterande sak - Jag hade en sån där sandwich (typ knäckebröd) som jag tänkte äta på tåget, men så är vi typ fem st i vagnen och det är ju helt knäpptyst. Jag vågar ju inte sätta mig där och knapra så det låter i hela vagnen och alla stirrar ut mig pga mitt mycket ofräscha sätt att tugga på medan jag sitter där och låtsas som ingenting.


Nu sitter jag här i skolan och är lika uttråkad som vanligt. Tjoho!