.

Nu ska jag prata lite om något jag aldrig pratar om. Längd. Längd och vikt är samtalsämnen jag undviker, så fort någon tar upp det springer jag därifrån om jag har chansen utan att verka helt dum i huvudet. Men på något sätt hamnade jag i ett kommentarsfält om just, längd. Hittade en rätt bra kommentar. 

Hon har rätt. Så rätt. Ändå lyckas jag inte hålla med henne. Jag skulle aldrig, och jag menar aldrig kunna sätta på mig ett par klackskor.
Jag hatar min längd, och jag vägrar tro på någon om den säger att den vill vara lika lång som mig. Jag är, väl, 178. Wow, har aldrig skrivit ut min längd förut. Haha. Min drömlängd är väl runt 167 ungefär. Det är väl bra att vara lång när man spelar basket, men inte ens det bryr jag mig om.
Men för att sluta klaga så ska jag avsluta med att säga att jag håller på att lära mig att acceptera det. Har inte gjort det än, men jag kommer. Det finns ingenting jag kan göra åt det, så är det bara. Jag ska lära mig vara stolt.