TJOBRÈ

Skola. Varken lust ork eller vilja. Känns rätt värdelöst när man kommit till den tidpunkten.
Panikångest är också en bra förklaring. Eller ja, inte RIKTIG panikångest. För det är, typ, brutalt. Men lite, faktiskt.
Lite såhär "Jag-vet-inte-vad-jag-ska-ta-mig-till-situation" är jag i. Eller ja, PRECIS sån situation är jag i.
Lust att sluta skolan. Det är verkligen vad jag har lust med just nu. Så jävla irriterad. Trevligt för er att få sitta och läsa min irritation. Förstår verkligen hur intressant det måste vara.
Hejdå



Man var så trygg i Trå. Alla hade sin plats och man gick till skolan utan bekymmer, man visste vad som väntade innanför dörrarna. Lärarna var dumma i huvudet men ändå älskade man dom, just för att dom var som dom var. Man älskade att hata dom. Eleverna var samma gamla vanliga, i fyra år, man pratade inte med alla, men alla var där. Alla fanns runt omkring en. Nu är allting främmande, lärarna är väl, okej? Kanske? Man känner dom inte. Eleverna är.. Dom eleverna jag vistas mest kring är såklart min klass, och där har alla redan hittat sin plats. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Försöker ju byta klass men ser inte speciellt ljust ut.
"Man vet inte vad man har förens man har förlorat det". Sant. Till och med skolan.


Just because my mouth smile doesn't mean I'm happy


Kommentarer

Kommentera mera:

SKRIV DITT NAMN!!!!
Kom ihåg rutan

MAILMAILMAILMAIL

Skryt då. skriv din sida.

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0