A story of a cat

Jag kände för en nypa luft så jag drog med hunden ut på en liten promenix. Man brukar rensa tankarna när man går på promenad, men mitt mål var mest att försöka rensa näsan. Nog om det. Där går jag då jag känner något stryka mot mitt ben, och där står katten i mästarstövlarna. Nästan.
Poängen är att man aldrig skall underskatta kattögon. Jisses, vad söt den ("den" med tanke på att jag inte kollade mellan benen på den) var. En liten kattunge var det. Fortfarande söt och med hoppet kvar. Så jag tog upp den i famnen, tankarna på rabies och andra mysiga sjukdomar svävade förbi i huvudet, men det var det värt. Tankarna om att ta hem katten tog över. "Jag undrar om mamma skulle märka om jag bytte ut en av våra katter mot den här...". Till slut gav jag upp och släppte den i det fria. Jag såg kattens längtansfulla blickar mot mig.
Gosh, vad jag går hem hos katterna.
They love me

Kommentarer

Kommentera mera:

SKRIV DITT NAMN!!!!
Kom ihåg rutan

MAILMAILMAILMAIL

Skryt då. skriv din sida.

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0