.

Hade sådär lagom bråttom till bussen som jag har varje morgon, och låt mig få tala om att det är jädrigt mörkt ute vid halv åtta-tiden på morgonen. Mörker blandat med hets är alltså ingen kombination att föredra.

Men det är lugnt mina kära, förutom ett minimalt sår på handen så är jag oskadd. Ingen fara skedd. Förutom lite skam, men som tidigare nämnt börjar det bli en slags vana.

Det minimala såret krävde dock ett plåster. Är man mesig så är man.

Jag antar att jag numera är en utav alla dessa empati-sökande "attention-whoresen". (Var inte riktigt säker på hur man formulerade det i plural, därav "sen").

Så kan det bli ibland.