Klädkrav

Inte för att jag vet om man får göra såhär, men varför skulle man inte. Här kommer nu mitt bidrag till Svenska B Nationella provet som vi skrev i fredags. En krönika. Som jag inte ens själv vågat läsa. Have fun.
 

Klädkrav                   

Jag har nog alltid varit rätt medelmåttig gällande kläder. Aldrig riktigt burit något som drar uppmärksamhet till sig och jag har alltid smält in i mängden. Jag har oftast hängt med i modet hyfsat bra och om jag verkligen tänker på vad jag tar på mig på morgonen så kan det hända att jag får några komplimanger under dagen. Ibland kan jag önska att jag hade en mer unik stil, en stil som får folk att vända på huvudet när de går förbi och som får folk att fråga ”Wow, snygg, vart har du köpt den?”. Men å andra sidan så trivs jag med det jag bär, och det är det viktigaste enligt mig.

 

Så finns det också de som är precis tvärtom. Som bara bär utstickande kläder och som får rubriker i tidningarna varje dag. Lady Gaga till exempel, den kvinnan kan bära upp både det ena och det andra. Hon har fått rubriker genom att klä sig som både kött och ägg. Det ligger nog något i maten där. Där har vi någon som struntar totalt i klädkrav, sen om hon gör det för uppmärksamhet, underhållning eller vad det nu kan vara är en annan femma. På röda mattan är allt tillåtet.

 

Det här med klädkrav kan jag dock tycka är både rätt och fel. Vid vissa tillfällen behövs det. Kan ni tänka er kungens hovman vandra runt slottet med mjukisbyxor och mormors gamla stickade basker? Nej, jag tror inte det. Inte för att jag skulle ha något emot det, men det kan hända att kungahusets image skulle gå förlorad, vilket nog inte skulle vara uppskattat av alla.

 

Jag tror även det behövs på många vanliga arbetsplatser, tänk att mötas på en fin restaurang av en hårt svartsminkad man med midjelångt stripigt hår och en svart klädnad likt Matrix? Inte det bästa marknadsföringstricket jag hört talas om. Nivån på olika ställen är olika, på vissa arbetsplatser får man inte jobb bara man har en piercing eller tatuering, medan andra endast kräver att man ska ha deras logga på tröjan. Det beror på hur hög ”status” arbetet har. Jag tycker det är logiskt att man ska se anständig ut på sin arbetsplats, allra helst om man tar emot kunder. Men allra viktigast är ändå personligheten och att kundmottagaren är trevlig.

 

Däremot tycker jag inte alls att man ska lyssna på samhällets klädkrav, så länge det inte finns regler på vad du ska ha på dig så kan du ha precis vad du vill! Sätt på dig den där tröjan du aldrig riktigt vågat ha, eller de där byxorna som har lite för skrikig färg. Våga!

 

Elin Kling säger i artikeln ”Alla pratar om Elin” skriven av Gertrud Dahlberg och publicerad i Damernas Värld 2012:2 att hon struntar i klädkoder och kan klä upp sig på en vardag och klä ned sig på en fest, och att om man känner sig snygg så är man snygg.

 

Därför kommer jag nu lyssna på Elin, som det modelejon hon är. Skit i klädkrav och var dig själv, det går alltid hem!

 

Eller var Lady Gaga. Så himla köttig.


Kommentarer

Kommentera mera:

SKRIV DITT NAMN!!!!
Kom ihåg rutan

MAILMAILMAILMAIL

Skryt då. skriv din sida.

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0