Lite tjärlek

Att bli kär. Att falla handlöst för någon. Man tror aldrig att det ska hända en själv förens det faktiskt gör det. Så klyschig jag känner mig, som skriver om kärleken som nykär? Big surprise there. Men det blir väl lite så. Man blir väl lite sådär puttinuttig även fast man alltid hävdat att man aldrig ska bli sådär töntig som andra par. Man visste inte riktigt innan hur svårt det kunde vara att låta bli.

Jag hade gett upp hoppet innan. La ner min kärlek på vänner och tänkte inte mer på det, kunde känna mig som ensammast i världen men gjorde mitt bästa för att vänja mig vid det. Jag tänkte att långt in i framtiden kanske mannen i mitt liv skulle dyka upp i riddarrustning och rädda mig från, ja, zombieapokalypsen eller något. Men det var ett framtida hopp. Det var inget att lägga tankar på nu. Om inte annat fick man väl skaffa 20 katter eller något i den formen.

Men så vandrade han så otippat rakt in i mitt liv ändå. Han vandrade rakt in i mina armar och satte glans på min vardag. Satte ett leende på mina läppar med glimten i sina ögon. Han är den där som raderar alla problem i världen genom sin bara närvaro. Som får mitt hjärta att hoppa över ett slag genom endast ett sms. Som ger mig fjärilar i magen av fina ord.

Han är den där som jag vill ligga under bar himmel och beskåda stjärnor med, den där jag vill retas med, och den där jag vill skratta så jag gråter med.

Jag skrev en gång att jag inte vill ha någon riddare i skinande rustning, jag skrev ”Jag vill inte ha någon som kommer på en häst och räddar mig från draken, jag vill ha någon som kommer på en drake och räddar hästen från mig.”.

Du är min rustning på en skinande riddare, du är min drake på en flygande hjälte.

Jag älskar dig som Homer Simpson älskar öl.

 

 


Kommentarer

Kommentera mera:

SKRIV DITT NAMN!!!!
Kom ihåg rutan

MAILMAILMAILMAIL

Skryt då. skriv din sida.

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0