.

Sitter och pratar med en god vän och får så mycket insikter! Pratar om alla möjliga saker. Alla dessa problem vi har va? Ensamhet, utseendefixering, killar och alla andra jobbiga faktorer i en tonåringtjejs liv. Alla har vi upplevt det.

Att känna sig ensammast i världen, att känna sig fulast i världen och att känna sig så fruktansvärt oälskad. Ändå tror vi att det bara är vi som känner det. Man sitter där med världens deppmusik och tårarna rinner för att man känner sig värdelös och så får man för sig att ingen skulle bry sig om man försvann från jordens yta. Men vet ni vad? FOLK BRYR SIG. Mer än ni någonsin kan tro, fler än ni någonsin kan tro.

Fast egentligen är man nog aldrig riktigt ensam. Man bara upplever det för att man lämnar sig själv. Om man litar på sig själv så litar man automatiskt mer på andra. Lita på dina vänner och din familj, för du har dom.

Och det är så svårt det här med att acceptera att alla är olika. Även om det vore tråkigt om alla såg likadana ut så skulle det i alla fall vara jävligt mycket enklare. Tänk att inte behöva känna sig nedvärderad eller sämre än någon annan? För det finns ju alltid någon snyggare. Eller typ tio tusen stycken bara på sin skola. Men sen så egentligen, vad spelar det för roll? Jag är antagligen en jävligt mycket skönare person.

Eller det får jag i alla fall för mig för att jag vill höja självkänslan. 

 

På något höger eller vänster kände jag att denna bild passade som handen i handsken.