.

Jag tror det är något med oss tjejer, och att övertänka allt. Så fort han inte skriver ett hjärta i senaste smset hetsar vi upp oss och föreställer oss alla scenarion vi bara kan komma på om varför han plötsligt skulle vara arg eller slutat gilla en. Så fort han blir irriterad på en så blir vi rädda för att han ska ha tröttnat, eller så fort han inte hört av sig på en dag så blir vi oroliga att han har insett att man är fel för honom. Man är alltid lite nervös. Nervös för att göra fel eller vara fel. Allt måste ju vara perfekt.

Allt behöver inte vara perfekt. Ibland glömmer man skriva ett hjärta, ibland irriterar man sig på varandra, och ibland behöver man inte höras på en hel dag. Vad vore ett förhållande utan brister? Det är ju i de stunderna man ska älska varandra som mest. Lita på varandra som mest. Utan inperfektion skulle inte perfektion finnas. Tänkvärt.