Gosjulen
Har haft världens mysdag idag. Först hämtade papi mig så åkte dit och hängde, rotade fram massa grejer som jag tog med mig hem till lägenheten. En hylla, dörrhängare, adventsljusstakar och massa andra grejer. Skulle egentligen hjälpa honom att lägga in massa saker på blocket men eftersom han inte hade laddat kameran så blev det inte av haha. Sen skjutsade han hem mig igen och då har jag suttit och pysslat och gjort julfint här hemma hiho. Lyssnat igenom min jullista på Spotify antal gånger också. Älskar verkligen julen, allting som ljuser upp i mörkret är så awesome.
Jag och Jonas har kommit överens om att vi ska ha julkalender också, ge något litet till varandra varje dag i December fram till jul. Har laddat upp med tre första paketen nu!
Bra mobilbilder hehe, ska fota alla mysdetaljer med vår rediga kamera någon dag. Kanske. Om jag får tid. Möjligtvis. Näjdå. Det ska jag. ÅH gos. Nu ska jag mysa ner mig i sängen. Woah.
-
Jag är alldeles för känslomässigt dum i huvudet för honom. Han förtjänar bättre.
Ett vrak på natten, och ibland på dan med
Jag är för messed up. En känslomässig katastrof. Kan inte ta hand om mig själv och heller då ingen annan, känslor som svämmar över och helt ur kontroll. Vet inte vad jag gör men kan inte göra något åt det. Så jävla lost. Gråter och gråter lite till av anledningar som inte ens jag vet om, skriker och håller käften samtidigt och bråkar om ingenting. Ensam men omgiven av människor och berättar hälften för mer vet inte jag heller. Hjärnhalvor som bråkar med varandra och en är lugn men den andra i panik, framtiden är oviss men det är ju både bra och dåligt. Och nuet är nuet för det lever vi i men vad gör jag med det? Hatar mig själv fast jag inte gör sådant längre, men gamla jag finns ändå kvar någonstans där inne.
Förvirrad och ostabil och lycklig men ändå inte fast jag borde vara det. Hittat min andra halva men inte min egen, vad gör man då?
Mycket frågor med lite svar.
/Förvirrad
Jobbigt det där
Detta är så sant
Min fantastiska vardag med en gnutta ironi
Äntligen påväg till jobbet. Alltså detta är så segt, att åka hemifrån vid fyra för att komma hem vid tio. Är verkligen så mer en dagsmänniska än kvällsmänniska, i alla fall när det gäller jobb.
Åh men hoppas dock verkligen att få jobb på friends på fredag!! Vore sååå kul med lite omväxling, var länge sen jag jobbade på show security och det är mys. Black sabbath spelar, hardcore!
Nämen well. We'll see. Men vore så härligt.
This is me today. Har helt gett upp att göra iordning mig till jobbet. Sitter liksom och ringer? Don't see the point.
Så sant
Överreagerar & överanalyserar
Gosh. Ibland känner jag mig sådär fruktansvärt tråkig. Som tonåring borde jag ju vara i mina bästa dagar. Spåra, vara förvirrad och fundera på vad jag vill göra med mitt liv.
Men just nu känner jag bara att jag vill hoppa fram fem år eller så. Det här stadiet är så jobbigt. Visst är jag lycklig och allt, och jag vill ju resa och upptäcka världen med min andra halva. Men fan. Vad jag ändå längtar till en stabil tillvaro. Jag vet ju redan vem jag vill spendera resten av mitt liv med, och jag bara längtar efter att få göra det.
Jag kanske är lite kontrollfreak ändå, och all denna ovisshet och osäkerhet gör mig galen. Jag vill ha en trivsamt jobb, min kärlek vid min sida och så kan vi resa och bilda familj. Sådant längtar jag lite efter. Men det är ju det här jag ska titta tillbaks på när jag gör det och känna att jag är nöjd med mitt liv. Men hur gör man det?
Gosh. Jag vet inte. Förvirrande. Tror jag tar allt på lite för stort allvar. Jag vill kunna spara massor för att göra någon slags over-the-top resa i sommar. Men jag klarar mig ju, och det är huvudsaken.
Så länge jag har honom vid min sida så klarar jag mig. Så länge jag har honom är jag nöjd. Så länge jag har honom är jag så lycklig jag bara kan bli, och resten löser sig.
Juuuuul
Japp. Nedräkningen har officiellt börjat.
Bara så att ni vet
Är inte alls lika glad som jag ser ut, ärligt talat.
Oklart
Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Jag bara pendlar mellan "allt är hopplöst" och "I can do it!" hela tiden.
Så förvirrande så jag vet inte vad jag känner över huvud taget. Vet inte vad jag skulle göra utan min andra halva, han håller ihop mig på något sätt.
Men vadfan. Det löser sig. På gott och ont. Även om det kanske inte blir som jag hade tänkt mig. Dags att lita på sig själv. Hela jobbgrejen är bara så satans jobbig just nu. Trodde inte det skulle vara så svårt. Men det var det.
Wellwell. Lunchdags. Ska sluta oroa mig så mycket.
FÖRRESTEN SÅ KOMMER DENNA MAN TILL STOCKHOLM DEN 9 MARS! Lycka i dess renaste form.
Juuuulfeeeling
Vaknade av strålande solsken (ehm, vi har inga persienner i lägenheten än), och blev lite inombordslycklig av vädret. Gick sedan och handlade som den vuxna hemifrånflyttade kvinna jag är. Förnödenheter så som mjölk, frukt, bröd och oboy. Japp, så nyttiga är vi. Även julbelysning, julinslagspapper och Jonas första julklapp. Vi ska ha julkalender och ge något litet varje dag i december. Så mys. Är så löjligt övertaggad på jul.
Kollar på julavsnitt av OC as we speak.
Jisses vad mesig jag är. Om två timmar ska jag iväg och jobba. Kewl.
Borde verkligen leta nya jobb. Jag gillar inte vuxenlivet. Blö.
Our love is forever
Alltså hur gulligt?? Om Jonas någonsin gjorde detta skulle jag nog svimma. Eller något åt det hållet.
437 dagar av lycka
Kan man vara FÖR kär? Alltså sådär löjligt töntigt askär att man bor tillsammans och är med varandra hela tiden, men ändå blir lite ledsen när han vandrar ut genom dörren. Att alltid dröja kvar några minuter extra när man ska någonstans. Att skicka iväg ett sms med "jag saknar dig", fem minuter efter man gått. Att fortfarande säga "jag älskar dig" 5 gånger om dagen efter 14 månader. Att planera framtiden tillsammans och diskutera barnnamn, hus och vilka djur vi ska ha.
Jag är så löjligt töntigt askär så det är helt ofattbart. En sådan känsla som inte går att förklara.
