.

Har alla sådana där dåliga dagar? Sådana som jag har till och från? Som kommer mer sällan nu än förr, men när dem väl kommer så slår de till hårt. Sådär hårt att jag inte vet hur jag ska hantera det.

Dagar då jag bara vill sätta mig med den bästa deppmusiken i världen och gråta ut allt jag har inom mig. Allt jag går och bär på som jag tränger undan för att jag inte vill tänka på det. Dagar då allt bara kommer upp till ytan och bubblar över. 

Tankarna virvlar och jag tänker sådana där "tänk om"-tankar. Förbjudna tankar. Tänk om jag hade vågat mer eller tagit andra beslut. Vart hade jag varit då idag? Hade det varit bättre då? 

Tankar som jag inte ens vågar säga högt till mig själv, för att jag skulle bryta sönder min egen tillvaro. Tankar som gör att jag får tårar i ögonen på tåget hem. 

Sådana där dåliga dagar då man är så fruktansvärt förvirrad att man inte vet vart man ska ta vägen, dagar man vill sitta ensam med hörlurar i öronen tills mörkret lägger sig. 

Idag är en sådan dag. Men det är så svårt att förklara. Jag kan inte förklara. Inte vet jag varför det blir såhär.

Det bara blir. 

 

Älskar detta.