Min skatt.

Dessa miljontals klyschiga kärlekstexter som svävar omkring i alla sociala medier. (90% tumblr). 
De är verkligen så fruktansvärt klyschiga, så ofta orealistiska och framhäver bara en drömbild.
De tar fram bilder av relationer och killar som ska vara så fruktansvärt perfekta och felfria. Alla vi stackars satar som sitter och läser det där dagligen kommer aldrig att bli nöjda, varken med oss själva, våra relationer eller våra situationer. För allt ska ju vara så jävla perfekt och likt en dröm.
 
Ändå blir jag rörd. När jag läser texten nedanför blir jag glad, för mig handlar det ju om honom. Vi har allt det där. Förutom att vi inte bränner kakor tillsammans (wtf??). Jag älskar honom mer än allt och han får mig att känna mig älskad varenda jäkla dag. Men det sociala medier inte visar är att man också tjafsar ibland. Det är naturligt, nästan behövligt. Man ska ju kunna dela allt tillsammans och varenda människa bär på lite irritation och ilska. Vi skriker aldrig på varandra, men vi är långt ifrån perfekta, om än dock för varandra.
 
 

 


Kommentarer

Kommentera mera:

SKRIV DITT NAMN!!!!
Kom ihåg rutan

MAILMAILMAILMAIL

Skryt då. skriv din sida.

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0