.

Vi satt i bilen och flippade runt bland radiokanalerna när We Are The Champions med Queen började spelas. Det var som att det plötsligt var år 2010 igen och jag befann mig i Östersund och taggade till inför SM. Det är fantastiskt hur en låt kan få en att plöstligt mentalt befinna sig i en annan tidsepok. Jag känner känslan och jag minns bilderna från när vi skulle spela om att få komma vidare till topp fyra, den sista och fullständigt avgörande matchen. Vinna eller försvinna var det som gällde.

Matchen innan vår drar ut på tiden och vi behöver börja värma upp, så vi tar den stora bergsprängaren vi har med oss och samlas i korridoren. Vi springer fram och tillbaka i korridoren med, just, We Are The Champions forsande ut ur högtalarna på högsta volym. Efter kanske 15 minuter är matchen innan slut och vi anländer på led till hallen, där möts vi utav den ena domaren som med ett snett léende säger "So, you are the champions huh?". Vi skrattar och någon säger med självförtroende "Yes, we are soon", och så fortsätter vi uppvärmningen på planen.

Efter ytterligare en kvart är det gametime, vi samlas i våra matchdräkter på sidan av planen medan någon med mikrofon ropar upp oss en efter en. När det är min tur skriker de "Nummer 5, Titti Andersson". Just i det ögonblicket så känns allt komplett. Här är jag, 16 år och spelar basket i USM. Det känns som att det är det här jag är menad att göra och det känns som att jag har gjort det i hela mitt liv. Jag har ju faktiskt gjort det i halva, eftersom jag började när jag var 8 år. Det kanske inte låter så stort att spela ungdoms SM, men för mig var det otroligt. Det var på planen jag blev uppskattad och det var på planen jag var duktig, där jag hörde hemma. Jag älskar farten, känslan av att göra mål och spänningen när det är jämt.

Den matchen var jämn. Den där avgörande matchen i Östersund. När det var ca 5 sekunder kvar låg vi under med 3 poäng. Bollen var vår och vi hade en chans på en trepoängare. Då får vår tränare teknisk för att han svär på domaren, med all rätt, men bollen blir deras och dom vinner. Vår tränare tar på sig all skuld men vi hade troligtvis inte haft en chans vilket som, och vi övertalar honom om att, om det inte vore för honom skulle vi inte vara här över huvud taget.

Det låter nog som att allt detta har varit en uppladdning inför att säga att vi vann, att vi gick vidare och att låten, We Are The Champions, är ett minne att lyckorus och vinnarinstinkt. Men det är nog inte förens några år senare, när jag fortfarande håller detta minna så kärt, som jag inser att vinna inte har så stor betydelse egentligen.

Vi förlorade matchen och åkte ur SM. Dramatiskt? Nja. För stunden. Dåligt slut på en annars hyfsad historia? Kanske.

Även fast vi förlorade är det bland de starkaste minnen jag har. Resan var fantastisk, mitt lag hade den bästa sammanhållningen jag varit med om och mina tränare var både talangfulla och världens snällaste. Att spela i Bollstanäs (eller BT Ållstars som vi då hette) är bland det absolut bästa jag gjort, det har gett mig så extremt mycket.

Även tre år senare när jag hör den där låten får jag ett léende på läpparna.

 

 

 

Gosegull

Nu kollar vi på Catching fire men den är så jävla obehaglig så ligger hellre med måbben. Heh.

Igår satt jag uppe till fyra och spelade Sims dessutom. Så jävla yolo helt sjukt.

Gick därför upp idag vid två och åt en go brunch. Så det kan ni ju anteckna. 

Gjorde även thai/wok till middag. Skriv ner det med när ni ändå håller på. 

Matbilder är det enda jag har från idag. /tjåckågla

ÅH, bloggen är fin igen. Är så lycklig. Även fast jag typ aldrig bloggar längre. Men nu är den lite välkomnande i alla fall. Fniss.

 

Dessutom dök Björn Gustafsson upp i mello, det gjorde allt komplett.

Happiness. 

Min Sim är så gay I love it

Min livsplan för tillfället är att spara massa pengar och sticka iväg i höst/vinter. Och förhoppningsvis börja plugga till våren. Men jäklar vad svårt det är att komma in nånstans i Stockholm, och om det är något jag gillar i Sverige så är det nog vår hufvudstad. Dilemma. 

Röda läppar = vita tänder. 

Har alla sådana där dåliga dagar? Sådana som jag har till och från? Som kommer mer sällan nu än förr, men när dem väl kommer så slår de till hårt. Sådär hårt att jag inte vet hur jag ska hantera det.

Dagar då jag bara vill sätta mig med den bästa deppmusiken i världen och gråta ut allt jag har inom mig. Allt jag går och bär på som jag tränger undan för att jag inte vill tänka på det. Dagar då allt bara kommer upp till ytan och bubblar över. 

Tankarna virvlar och jag tänker sådana där "tänk om"-tankar. Förbjudna tankar. Tänk om jag hade vågat mer eller tagit andra beslut. Vart hade jag varit då idag? Hade det varit bättre då? 

Tankar som jag inte ens vågar säga högt till mig själv, för att jag skulle bryta sönder min egen tillvaro. Tankar som gör att jag får tårar i ögonen på tåget hem. 

Sådana där dåliga dagar då man är så fruktansvärt förvirrad att man inte vet vart man ska ta vägen, dagar man vill sitta ensam med hörlurar i öronen tills mörkret lägger sig. 

Idag är en sådan dag. Men det är så svårt att förklara. Jag kan inte förklara. Inte vet jag varför det blir såhär.

Det bara blir. 

 

Älskar detta.

Okej. Hej ni älskade people som trots allt kikar in här imellanåt.

Idag är det tre saker jag vill nämna. Med lite text och tillhörande bilder, bara så att ni är förberedda.

 

1. Jag saknar att se ut såhär! Asmörkhårig och lite smårockig, i väntan på en Gavin DeGraw konsert i Rom. DAMN det är fortfarande det bästa jag gjort. Spontaniteten gör liksom hela grejen. Och Gavin lite också, möjligtvis. Fniss.

 

 

2. Jag saknar att ha en sådan där allra bästa tjejkompis som man berättar allt för och hänger med utan att känna tvånget att ens göra någonting, som man bara kan prata med om allt mellan himmel och jord och som man bara kan träffa spontant. Tror det är lite förbud på att prata om sånt här öppet, men det saknar jag. Kan hända att jag blivit lite instängd med Jonas när vi bor ihop såhär tätt, men jag tycker ändå jag har försökt hålla mig så öppen som möjligt för saker, säger aldrig nej till att hänga med tjejkompisar, jag älskar ju det!

 

Blev påmind när jag såg denna hohoho,så mysiga.

 

Och denna.