.

Gick precis till hallen (alltså, här hemma i huset) och dribblade omkring lite med min basketboll, för att försöka avgöra om jag ska träna idag. Tro det eller ej, men hallen började snurra! Konstig upplevelse må jag säga. Det fick mig att fundera. Funderandet fick mig arg. Gjorde arga miner och bitchblickar till mig själv i spegeln, uppgiven, irriterad, och påväg att slå till min egen spegelbild. "Skärpning Titti!" sa jag åt mig själv. Sen insåg jag att spegeln ju faktiskt inte hade gjort något fel.
Jag vill bara bli, normal (i brist på bättre ord), och kunna ge allt och träna fullt ut. Har inte kunnat det sen innan sommarlovet. Alltid är det nånting. Det är irriterande. Riktigt frustrerande.
Insåg även precis hur många gånger jag har skrivit "damp" på senaste tiden. Måste sluta överanvända det ordet.


Lite såhär. Färglös, med bekymrade ögonbryn och en missnöjd men samtidigt uppgiven blick. BLÖBB BLÖBB