.

Att vara hos farfar är alltid lite skumt. Eller ja, det är sedan drygt ett år tillbaka. Vart man än kollar är det bilder. Fyra bord fulla med kort, texter, tavlor, tidningsutdrag. Ett band där det hänger bilder i sovrummet, tavlor lite varstans. Allt på farmor. Han har en kasett med hennes röst där hon berättar en saga för min pappa och hans bror (som inte lever) som han brukar lyssna på. Åh, fast en text är ju fin. "I minnet finns du alltid kvar, i minnet vi minns dig precis som du var". Men i alla fall, visst är det jättefint och jag förstår väl honom, men det är lite för mycket. För det andra har jag ingenting med det att göra.