.

Vill skriva något extremt vettigt som alla vilsna själar kan känna igen sig i, och veta att dem inte är ensamma i världen utan att det finns många fler som också tror att dem är ensamma. Tänk om alla som kände sig sådär jobbigt ensamma kunde vara ensamma tillsammans. Det vore fint.

Även om jag inte är ensam alls längre, så brukar jag ändå tänka tillbaks till då jag kände det så, och tänka att jag är så jävla stark. Det låter säkert asmesigt, och jag var säkert väldigt mesig som fick mig själv att må dåligt över diverse anledningar, men ändå. Inte så att jag överlevde cancer eller besteg ett enormt berg, men jag får väl vara stark ändå. Lite i alla fall. Visserligen är jag fortfarande rätt instabil med tanke på att jag gråter av ingenting titt som tätt, men jag jobbar på det. Inget går på en natt. Förutom ett one-night stand, förstås. Heh.

Logiskt? Inte direkt, men äh.