.

Hemma från tandis. Ja, det gick väl som vanligt. Måste säga att man känner sig så fruktansvärt underlägsen när man sätter sig där i stolen och väntar på att tandläkaren ska bli klar med den som är precis bredvid, en liten pojke på ca 10 år var det. Vilket beröm han får! Vilken unge! Som om han vore rena tandställnings-miraklet, verkade som att han använde sina gummisnoddar väl. Snorungen skulle till Italien över jul också hörde jag.
Sen blir det då min tur, han ska kolla om jag fortfarande har överbett och börjar gräva i käften. Jag som inte använt gummisnoddarna alltför väl försöker ju fuska lite, jag vill väl också ha beröm!
Tydligen fuskade jag lite för mycket. "Är det verkligen såhär du biter? Det verkar ju... väldigt... bra..." jag biter om och biter som vanligt. "Sådärja, ja, så kan du också bita, hehe.. Jomen det är bra."
Där ser man.
Sen blir jag fri. Springer till bussen för att komma därifrån så snabbt som möjligt. Nejdå, bara det att bussen stod där. Jag hann! Slapp att stå där och känna mig dum.

Alla som är nåt, har tandställning.