.

Nä nu tänker jag ringa min far. Boxaren där nere som ni kanske såg?
Känns lite drygt att bara prata/träffa honom efter två veckor varje gång. Ja, varannan helg alltså. Träffas inte alltid då heller. Lite drygt. Men ni som har skilda föräldrar vet även hur drygt det är att hålla på fram och tillbaka hela tiden. D-R-Y-G-T ska jag be att få tala om. Även då den ena bor i Sjökarby och den andra i Margretelund, alltså enda avståndet det inte går bussar mellan inom Åkersberga. Bra planerat morsan!
Ännu drygare då dom beter sig som sura treåringar som vägrar prata med varandra. "Säg till pappa att han ska göra så och så!" "Pappa, du ska göra så och så" "AAH MEN säg till mamma att HON ska göra det!" "Mamma, du ska göra det säger pappa" "NÄÄ-ÄÄÄ TÄÄNKER INTEE!"
Haha, typ så låter det. På riktigt alltså! Jag ändrade bara formuleringen lite. Riktigt gröna bananer.


Snart blir jag sådär! :)

Det värsta med pappa och telefoner är att han alltid ringer till mig när han är på övervåningen och jag på undervåningen med kompisar. Riktigt illa.


Jag lovar att jag typ pratar med min pappa som går där i bakgrunden, telefonen är precis där så han är nog påväg att svara för att jag ringer. Det vore typ typiskt.