.

Wouch, jag fick värsta rycket och har isolerat mig och suttit och läst en bok i över tre timmar nu. Läste ut den. Bara läst. Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det känns konstigt när man känner igen sig i någon som sitter på dårhus. (Mentalsjukhus, psyke, boken kallar det dårhus.).
Visst kan jag förstå att folk sitter på psyke för att dom behöver hjälp, givetvis, men samtidigt måste man ju bara må sämre över att sitta instängd i ett vitt tomt rum.
Så är det i princip omöjligt att hjälpa psykiska problem, ingen kan förstå sig på någon med det. Man förundras när man sitter där och känner sig mer oförstående än någonsin. Am there, do that
Bra bok förresten. Inte riktigt det slut jag önskade, men så var den ju sanningsbaserad. Bara påhittade berättelser och filmer slutar som man vill.
Förundras över hur blinda människor är även när de spärrar upp ögonen

Oj, vilket filosofiskt inlägg det blev. Mest troligt påverkad av boken.
Be right back med gårdagens tabbe!