Får det lov att vara en tulpan till Fru Bieber?
Det plingar på dörren, jag nästan spärrar upp ögonen av chock, men i stället rynkar jag lite fundersamt på ögonbrynen. Jag är ju ensam hemma, inte för att det hade gjort någon skillnad om mamma varit hemma, det plingar aldrig på våran dörr. Vem har ett ärende till våran dörr klockan två en lördag?
Vi har ett fönster på våran ytterdörr, med gardiner på, men på vägen till dörren skymtar jag två små varelser där utanför. Otroligt nog dyker tanken på jultidningar upp, dom där jävlarna säljer ju jultidningar året runt. Jag öppnar i alla fall, och bemöts utav "Hej vi säljer tulpaner för ÅBK, är du intresserad?". Wtf? TULPANER? Var det de bästa dom kunde komma på? Strumpor, kakor, tvättmaskiner, men tulpaner? Jaha. Kanske det. Stackars föräldrar får la ändå alltid offra sig och köpa alltihop i slutändan. Jag svarar kort och koncist "Nej tack, och jag är ensam hemma.". Tanken på att lägga till ett "Lycka till" existerade faktiskt, men näe.
Ni tror inte jag skrämde dom förresten? Oj.. Tänk er in i deras situation. Helt oskyldiga små flickor som ska sälja tulpaner, och där dyker en galen kattkärring upp i dörröppningen. Ähh, finns värre.. -
Haahhhh kunde inte låta bli. Han är ju ett standardskämt!
Kommentarer
Trackback
