I NEED IT DEEP NOW
Jag trodde verkligen jag skulle kunna sitta där och nicka och se glad ut. Säga "Ja, allt är ok, bra, tack o hej", ta mitt pick och pack och bara gå. Närvaron var bra, betygen var bra, allt var ok. Så varför kan jag inte hindra tårarna från att falla?
Så börjar det, trivseln i skolan blablabla. Höll med dom, nej jag trivs inte i skolan nej det är nog det. Men jag har slutat bry mig om trivsel, det är bättre nu och jag har accepterat att min klass suger, den försvinner om några få månader. Så varför?!
Sen började dom föreslå skolsyster som tydligen är skolkurator också, men näe. Dels så var jag där förut men slutade gå, av okänd anledning även för mig. Sen kan jag bara inte prata med vuxna. Kan inte prata med mina föräldrar heller. Pratar inte med någon. Gräver ner mig i mig själv istället. Dooktig idiot!
Men så kan man ju se ironin i det hela. Mina mentorer måste helt klart tro att jag är socialt handikappad och antagligen en aning efterbliven. :]
Och sen ironin i att jag igår skrev "Och sen vissa som tror att dom har det dåligt fast det faktiskt är helt okej.".
Det känns så egoistiskt. Att ägna tid åt att hata sig själv istället för att uppskatta andra.
Det känns så girigt. Att man har allt som behövs men vill ha mer.
Och btw, så går betyg tydligen framför lycka.
.
& Så gillar jag inte att publicera sådant här. Men ibland bara jag måste kaos
Kommentarer
Postat av: Maja
Åh men allt kommer bli sååå mycket bättre i tvåan när vi börjar i samma klass! :)<33
Postat av: Sanna
åh hoppas jag lyckas hålla tårarna inne :o
Och sen vissa som tror att dom har det dåligt fast det faktiskt är helt okej. passar på mig o.o
Trackback
