.

Jag önskar att jag kunde förklara att det inte alltid är så lätt. Att ni skulle kunna relatera till mig.

Att tiden kanske läker alla sår, men när kommer tiden då? När kommer min tid? När är det min tur att få vara lycklig? Att väntan börjar tära på mig. Att jag börjar bli trött på det här gnälliga, rostiga ekorrhjul till liv. Jag kanske är för ung för att skriva såhär, men betyder ung att man inte ska få önska efter mer?

Dubbelmoralen omringar mig när jag hör att "din tid kommer" samtidigt som man förmodas "leva i nuet". Så just nu är jag mest bara en mänsklig zombie som ska leva i nuet, som av allt att döma är någon annans tid, medan jag väntar på att "min tid" ska infinna sig.