.

Åh. Han kan verkligen göra mig lyckligare och gladare än någon annan. Han kan vända mitt humör från gråt till skratt på en sekund. Han kan ge mig den sista godisbiten och vara den bästa i hela vida världen. Han får mig att gråta glädjetårar för att jag älskar honom så mycket.

Men så kan han ju också få mig ledsen på grund av en liten kommentar som han inte ens menar negativt. Han kan  få mig arg på grund av något som kanske egentligen inte spelar någon roll. Han kan verka nonchalant och jag kan fundera över det i timmar. Han kan få mig osäker för att jag tvivlar på mig själv även om han övertygar mig varje dag om att han älskar mig. Han kan såra mig mest i hela världen, men det gör han inte. Men vetskapen om att han kan är det läskigaste jag varit med om. 

Även om jag aldrig någonsin har några tvivel om att det är han som är den rätta så är det jobbigt ibland. Att inte kunna styra över sina egna känslor. Att ge bort så mycket av sig själv. 

Men det är väl kärlek. Det är väl så det är.