.

Jag tror att jag för tillfället mår bättre än jag kanske någonsin gjort. Något jag för ett-två år sedan inte skulle trott ett ögonblick på att det skulle ske utan att jag ens gått ner i vikt. Jag kopplade vikt med lycka. Ju mindre man vägde desto lyckligare var man. Det var insvetsat i mitt huvud, något annat fanns inte. Men jag visste inte hur fel jag verkligen hade. Det finns lycka på så många ställen och hörn som jag inte förstod fanns. Min syster som gått ner så himla mycket sa till mig när vi pratade att "Man blir inte lyckligare bara för att man är smalare, kolla bara på mig". Men jag trodde inte på henne. Man måste ju bli lyckligare, även om man inte är helt euforisk kanske. Hur skulle jag annars kunna bli glad? Det var ju det enda som gjorde mig olycklig, trodde jag. Om jag blev smal skulle jag bli snygg, kunna få pojkvän, bli populärare och därmed lycklig. Trodde jag.

För ett tag så kretsade allt kring kroppsfixering, jag tränade, men aldrig för rätt anledning. Jag tränade för att hysteriskt försöka gå ner i vikt, och inte alls för att må bra utan nästan tvärtom. Jag tog bantningspiller (!), räknade kalorier och underåt, tävlade med min syster om vem som kunde gå ner mest, levde på knäckebröd (?), önskade mig själv att få anorexia och läste bloggar om det för att jag ändå skulle må lika dåligt (?) och hade så jävla mycket konstigheter för mig. Ingenting höll längre än en vecka eller två, för att jag överdrev, inte hade något tålamod och mådde skit. Jag var så fruktansvärt jävla dum i huvudet och kände mig så äckligt misslyckad, för att jag misslyckades gång, på gång, på gång. Försökte skära mig i armen för att för en gångs skull få känna fysisk smärta och inte bara psykisk, men inte ens det klarade jag. Jag ville ju inte göra mig illa. Jag ville ju må bra. Men det blev bara ett till misslyckande. Fram och tillbaka höll jag på hela tiden, hetsåt och försökte få upp det igen. Till slut fick nog mina vänner mig att må bättre. Utan att ens veta om det, bara av att finnas. Få mig att skratta och känna igen. Skolan gick bättre och tillvaron blev bättre. 

Idag står jag här med världens bästa pojkvän utan att ha gjort ett dyft, han bara kom in i mitt liv och älskade mig för den jag var. Så orimligt men det bästa som någonsin hänt mig. 

Så nu sitter jag här och äter choklad, men är lyckligare än någonsin.