.

Gosh. Ibland känner jag mig sådär fruktansvärt tråkig. Som tonåring borde jag ju vara i mina bästa dagar. Spåra, vara förvirrad och fundera på vad jag vill göra med mitt liv.

Men just nu känner jag bara att jag vill hoppa fram fem år eller så. Det här stadiet är så jobbigt. Visst är jag lycklig och allt, och jag vill ju resa och upptäcka världen med min andra halva. Men fan. Vad jag ändå längtar till en stabil tillvaro. Jag vet ju redan vem jag vill spendera resten av mitt liv med, och jag bara längtar efter att få göra det.

Jag kanske är lite kontrollfreak ändå, och all denna ovisshet och osäkerhet gör mig galen. Jag vill ha en trivsamt jobb, min kärlek vid min sida och så kan vi resa och bilda familj. Sådant längtar jag lite efter. Men det är ju det här jag ska titta tillbaks på när jag gör det och känna att jag är nöjd med mitt liv. Men hur gör man det? 

Gosh. Jag vet inte. Förvirrande. Tror jag tar allt på lite för stort allvar. Jag vill kunna spara massor för att göra någon slags over-the-top resa i sommar. Men jag klarar mig ju, och det är huvudsaken.

Så länge jag har honom vid min sida så klarar jag mig. Så länge jag har honom är jag nöjd. Så länge jag har honom är jag så lycklig jag bara kan bli, och resten löser sig.