.

Nu tänkte jag berätta om den bästa dagen i mitt liv, so far. Det har tagit lite tid, 1 månad, 2 veckor & 3 dagar för att vara exakt. Men nu så.

 

Vi hade planerat dagen innan, på fredagen, att vi skulle ta en tur in till stora staden dagen efter. Vi hade inget direkt syfte utan Jonas hade varit på ett café dit han ville ta mig och sen kanske lite shopping eller så. Det var soligt och fint för att vara i September och för en gångs skull var vi lediga samtidigt, så vi ville ta vara på tiden.

När vi åkte in till stan så strosade vi först vägar och butiker, sedan vägledde Jonas mig mot cafét han pratat om, men istället så stod vi rätt som det var utanför Sparadiset. Åh, världens bästa spa. Där väntade 40 minuters massage och 1 timmes privat jacuzzi.

 

Så lycklig så jag inte visste vart jag skulle ta vägen så fortsatte vi efter det på restaurangjakt, det började nästan närma sig middagstid. Jonas berättade att han hade bokat bord på ett ställe redan och vägarna styrde mot Slussen, vi skulle nämligen tydligen äta på Gondolen. Bara typ Stockholms finaste restaurang med världens vackraste utsikt så att jag nästan var tvungen att omvärdera Stockholm till rätt så vackert ibland. (Där också den billigaste rätten kostar över 300:-) (Då började jag nästan förstå att något var i gryningen). Haha.

 

Nämen, världens bästa middag verkligen. Fruktansvärt gott, bord vid fönstret och det bästa sällskapet någon kan någonsin önska sig. Vi pratade om allt möjligt och hånade överklassmänniskorna omkring oss. Bäst, helt enkelt.

Under dagens gång så växte mina misstankar hela tiden och jag förstod nästan vad som skulle komma, men att han inte frågade under middagen gjorde mig både fundersam och tacksam. Jag är inte direkt den som är den som älskar attention, och inte Jonas heller så därför höll han sig. 

Efter middagen så var det en fantastisk solnedgång och vi vandrade längs vattnet. Efter en bit så hittade vi ett café som såg mysigt ut, beställde lite efterrätt i form av fika och slog oss ner vid några bänkar med utsikt mot solnedgång och vatten. Vi satt där länge och pratade och myste, jag hann till och med fråga om vi skulle röra på oss snart, men sen så när vi satt där bredvid varandra så ställde han den stora frågan. Jag hann varken tveka eller knappt ens låta honom prata klart förens jag sa Ja. Det finns liksom ingen annan i min värld. Han är min värld. 

 

Efter mycket gråt, skratt och kramar så nämnde jag hur jobbigt det skulle vara att åka ända hem. Då slog han till med pricken över i:et på en redan perfekt dag, att han bokat hotell precis i närheten. Så dit tog vi oss, dåsiga av lycka och sov i lyx. Jag kände mig då, och känner mig fortfarande, som lyckligast på hela jorden med honom. Hur mycket odds än säger att förhållanden i ung ålder inte håller, hur många som än tycker att det är för tidigt, så tror jag på oss. Vi tror på oss. Det är allt som betyder något för mig. Mitt hjärta som krossas när vi är ifrån varandra, och som blir helt och hoppar över några slag när vi träffas igen. Det är allt som betyder något.

Jag längtar efter att få spendera resten av mitt liv med honom.