Wä
Nämen rub it in, computah.
Oktobero
Godmorgon ni tappra riddare som fortfarande hänger här.
Påväg till jobbet idag igen, hoho. Även om jag älskar kollegorna och organisationen och allt sådär, så har jag insett att jag nog inte har den där försäljarmotivationen i mig, så detta blir troligtvis min sista vecka. Helt sjukt hur jobbet faktiskt tär både fysiskt och psykiskt, det är rätt krävande att gå omkring i sex timmar och oavbrutet gå fram till folk. Men ja, det har varit kul i alla fall och vi får väl se på fredag, men det är jag inställd på i alla fall. Jag är för mesig helt enkelt haha.
Är så satans trött hela tiden.
Höstis!
Barnkonventionen osv
Jobbet gick inge vidare idag, dock fick vi gå på en spännande föreläsning! En av flera, var på en intressant föreläsning förra veckan också. Men! Idag handlade det om barnkonventionen och för och nackdelar med om den skulle göras till lag. Barnkonventionen är ett slags avtal mellan länder om barnens rättigheter, så som att alla barn ska ha rätt till utbildning, social trygghet osv. Alla världens länder har skrivit under den förutom USA och Somalien intressant nog. Unicef kämpar för att den ska bli lag i Sverige eftersom att den definitivt skulle följas mycket bättre om den blev till lag, medan moderaterna och Sverigedemokraterna tycker det "räcker" som det är nu, och att vi redan följer den så bra. Även om det är en halvsanning. Finns massor av exempel där barnkonventionen inte tas på allvar och den skulle betyda mer som lag. Norge är det enda landet som har barnkonventionen som lag, säger ju att jag diggar Norge hähä! Haha har blivit så insatt i saker sen jag började på Unicef, men I love it, har lärt mig så mycket intressant!
Well. Påväg hemåt, är hungrig som en wolfie. Classic hissbild omw to kontoret.
Gavin DeGraw - Make A Move
/ Förvirrad tonåring som ska hitta sig själv
Det är nästan fascinerande hur rädd jag är för förändringar. Det är väl onödigt att förändra något som fungerar, bara för att tiden säger att det är dags. Tänk vad skönt om tiden stod still och vi bara fortsatte livet så som det alltid har varit. Men samtidigt så skulle det vara alldeles för tråkigt för att vara funktionellt.
Jag var livrädd för att ta studenten. Tusen frågor virvlade omkring i mina tankar, vad ska jag göra nu? Vad förväntas jag göra? Hur ska jag få jobb? Vad ska jag bli när jag blir stor?
Frågorna var gränslösa och jag var en av alla miljontals förvirrade tonåringar som undrade vad som krävdes av mig.
Skolan har varit min trygghet och vardag i tretton år och jag har både älskat och hatat det. Men det har alltid varit en trygghet att luta sig mot. Den fanns alltid kvar och dit förväntades jag gå, jag behövde aldrig riktigt tänka på det. Jag började ta tillvaron för givet, och inte inse vad jag hade. Vännerna träffade jag vardagligen, för vi hade samma trygghet och samma tillvaro. Skolan och varandra. Man behövde aldrig anstränga sig för att träffas, det kom naturligt.
Oräkneliga skolluncher att klaga på, läxor att gnälla över och lärare man inte tyckte om. Man fick det alltid att framstå som så dåligt, men innerst inne älskade jag det. Min trygghet, min vardag. Det fanns ju också det där med fantastiska vänner, oändliga skratt och urspårade konversationer.
Men plötsligt en dag förväntades vi släppa allt och gå vidare. Bara sådär. Springa ut ur skolan och aldrig titta tillbaks. Efter tretton år av trygghet ska vi stå på egna ben. Det är klart det är förvirrande.
Jag tänker tillbaks och saknar det så kolossalt, förskräckligt mycket. Men samtidigt så känner jag mig så himla lycklig, det är ju när man lämnar sin comfort zone man verkligen lever. Man kan inte hitta rätt utan att leta. Det är nu livet börjar. Hur, var och när vet jag inte, men det är en del av spänningen. Nu ska jag visa mig själv att jag klarar det. Jag måste bara lita på mig själv.
Det är nu jag ska kämpa som aldrig förr för att bli den jag vill vara, vem det nu är.
Jobbjobbjobb
Godmorgon dear old universe. Är påväg till jobbet, och är så satans förbaskat trött. Helgen är välkommen när den vill, så att säga.
Här kan ni betrakta mig denna morgon.
:]
Min syster är gravid, och jag är lite överbesatt. Läser massa gravidbloggar, eller okej, typ dessie och blondinbella bara för att dem är gravida.
Börjat diskutera namn med Jonas också. (Inte till oss alltså, är inte gravid LOL). Dem har inte kollat kön så det är fritt fram, men dem har ganska klart bestämt att om det blir en kille blir det en liten Jack. Vilket jag tycker är asgulligt. Tjejnamn är mer oklart, Elise och har tagits upp men tycker det är skitsvårt? Vad man än säger känns det som att man kopplar det till någon man känner eller vet vem det är.
Jobbigt läge???? Aja, är så lycklig över att jag ska bli moster i alla fall. Så bäst. Min finaste systeryster.
<3
The Script - Breakeven
Världens finaste låt. Okej inte världens. Men. Så. Jävla. Bra.
New Girl
:)))
Jeg heter Finn
Hahaha, dom är ju för goa.
Var ensamma tillsammans, det blir mindre ensamt så.
Vill skriva något extremt vettigt som alla vilsna själar kan känna igen sig i, och veta att dem inte är ensamma i världen utan att det finns många fler som också tror att dem är ensamma. Tänk om alla som kände sig sådär jobbigt ensamma kunde vara ensamma tillsammans. Det vore fint.
Även om jag inte är ensam alls längre, så brukar jag ändå tänka tillbaks till då jag kände det så, och tänka att jag är så jävla stark. Det låter säkert asmesigt, och jag var säkert väldigt mesig som fick mig själv att må dåligt över diverse anledningar, men ändå. Inte så att jag överlevde cancer eller besteg ett enormt berg, men jag får väl vara stark ändå. Lite i alla fall. Visserligen är jag fortfarande rätt instabil med tanke på att jag gråter av ingenting titt som tätt, men jag jobbar på det. Inget går på en natt. Förutom ett one-night stand, förstås. Heh.
Logiskt? Inte direkt, men äh.
Hade inte så mycket mer bilder än denna. I alla fall inte sådär ungdomligt djupa. Eller nåt.
Septemberdepression
Alltså är så trött. Och vädret kunde ju inte vara så mycket mer deprimerande. Påväg till jobbet, och det har inte heller gått något vidare. Saknar skolan. Heh.
:]
AW
Påväg hem från after work i stan, hängde på biljardpalatset och sen en mysbar, haft det supermys och har världens goaste kollegor! SL är inte lika supermys, dom försenade mig med en halvtimme hem :)))) Sämst. Ska rimma ihop ett hatbrev á la Björn Gustafsson. Men annars bra! Är bara lagom trött nu.
:))))
Gavin DeGraw - Make A Move
Alltsååå weeeeeiiiii den 15 oktober släpps denna. Hiho. Tagg.
Duktig idiot :))))
Idag har jag haft hälsomåndag. So far, i alla fall. Eller. Ja. Var ute och sprang och sen åt grönsaker. Hälsosamt för att vara mig!
Ikväll ska jag och Jonas kolla idol för fulla muggar.
Imorgon ska jag träffa Maja och göra film. Kan ju inte ge upp bara för att skolan är slut! Meheh.
-
Hittade massa gamla bilder på min gamla kamera. Detta är julafton 2010.
Just då var jag nog rätt lycklig. Teddy hade den inverkan på folk. Eller på mig i alla fall.
Åh, blir tårögd igen. Well. Sorg är förvirrande och svårt men man överlever.
Bara jag som gråter till allt och alla och är ett känslomässigt freak. Men det blir bättre med tiden. Tror jag.
Älskade ängel.
Ett hopp och två stygn
Hahaha alltså denna bild beskriver min incident i Cypern så bra. Röda ögon av tårar och likgiltig. Liksom "Jaaha. Då hände det också. Lite ont i huvudet men jaja. Thumb up eller nåt.".
Nicholas Sparks
I Cypern läste jag Safe Haven på ca 5 dagar. Hade ju sett filmen och den var så fruktansvärt bra att jag tog mig tid till boken, som var ännu bättre. Så nu har jag fastnat för Nicholas Sparks och bestämt mig för att jag ska läsa alla hans böcker. Alltså erkänn - The Notebook, The Last Song, Dear John osv. Mannen är ett geni! Böckerna är dessutom på engelska så jag känner mig sjukt ambitiös!
Så när jag kom hem från jobbet igår låg dessa och väntade på mig, från världens bästaste som skämmer bort mig. :')
