Jobbigt det där
Detta är så sant
Min fantastiska vardag med en gnutta ironi
Äntligen påväg till jobbet. Alltså detta är så segt, att åka hemifrån vid fyra för att komma hem vid tio. Är verkligen så mer en dagsmänniska än kvällsmänniska, i alla fall när det gäller jobb.
Åh men hoppas dock verkligen att få jobb på friends på fredag!! Vore sååå kul med lite omväxling, var länge sen jag jobbade på show security och det är mys. Black sabbath spelar, hardcore!
Nämen well. We'll see. Men vore så härligt.
This is me today. Har helt gett upp att göra iordning mig till jobbet. Sitter liksom och ringer? Don't see the point.
Så sant
Överreagerar & överanalyserar
Gosh. Ibland känner jag mig sådär fruktansvärt tråkig. Som tonåring borde jag ju vara i mina bästa dagar. Spåra, vara förvirrad och fundera på vad jag vill göra med mitt liv.
Men just nu känner jag bara att jag vill hoppa fram fem år eller så. Det här stadiet är så jobbigt. Visst är jag lycklig och allt, och jag vill ju resa och upptäcka världen med min andra halva. Men fan. Vad jag ändå längtar till en stabil tillvaro. Jag vet ju redan vem jag vill spendera resten av mitt liv med, och jag bara längtar efter att få göra det.
Jag kanske är lite kontrollfreak ändå, och all denna ovisshet och osäkerhet gör mig galen. Jag vill ha en trivsamt jobb, min kärlek vid min sida och så kan vi resa och bilda familj. Sådant längtar jag lite efter. Men det är ju det här jag ska titta tillbaks på när jag gör det och känna att jag är nöjd med mitt liv. Men hur gör man det?
Gosh. Jag vet inte. Förvirrande. Tror jag tar allt på lite för stort allvar. Jag vill kunna spara massor för att göra någon slags over-the-top resa i sommar. Men jag klarar mig ju, och det är huvudsaken.
Så länge jag har honom vid min sida så klarar jag mig. Så länge jag har honom är jag nöjd. Så länge jag har honom är jag så lycklig jag bara kan bli, och resten löser sig.
Juuuuul
Japp. Nedräkningen har officiellt börjat.
Bara så att ni vet
Är inte alls lika glad som jag ser ut, ärligt talat.
Oklart
Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Jag bara pendlar mellan "allt är hopplöst" och "I can do it!" hela tiden.
Så förvirrande så jag vet inte vad jag känner över huvud taget. Vet inte vad jag skulle göra utan min andra halva, han håller ihop mig på något sätt.
Men vadfan. Det löser sig. På gott och ont. Även om det kanske inte blir som jag hade tänkt mig. Dags att lita på sig själv. Hela jobbgrejen är bara så satans jobbig just nu. Trodde inte det skulle vara så svårt. Men det var det.
Wellwell. Lunchdags. Ska sluta oroa mig så mycket.
FÖRRESTEN SÅ KOMMER DENNA MAN TILL STOCKHOLM DEN 9 MARS! Lycka i dess renaste form.
Juuuulfeeeling
Vaknade av strålande solsken (ehm, vi har inga persienner i lägenheten än), och blev lite inombordslycklig av vädret. Gick sedan och handlade som den vuxna hemifrånflyttade kvinna jag är. Förnödenheter så som mjölk, frukt, bröd och oboy. Japp, så nyttiga är vi. Även julbelysning, julinslagspapper och Jonas första julklapp. Vi ska ha julkalender och ge något litet varje dag i december. Så mys. Är så löjligt övertaggad på jul.
Kollar på julavsnitt av OC as we speak.
Jisses vad mesig jag är. Om två timmar ska jag iväg och jobba. Kewl.
Borde verkligen leta nya jobb. Jag gillar inte vuxenlivet. Blö.
Our love is forever
Alltså hur gulligt?? Om Jonas någonsin gjorde detta skulle jag nog svimma. Eller något åt det hållet.
437 dagar av lycka
Kan man vara FÖR kär? Alltså sådär löjligt töntigt askär att man bor tillsammans och är med varandra hela tiden, men ändå blir lite ledsen när han vandrar ut genom dörren. Att alltid dröja kvar några minuter extra när man ska någonstans. Att skicka iväg ett sms med "jag saknar dig", fem minuter efter man gått. Att fortfarande säga "jag älskar dig" 5 gånger om dagen efter 14 månader. Att planera framtiden tillsammans och diskutera barnnamn, hus och vilka djur vi ska ha.
Jag är så löjligt töntigt askär så det är helt ofattbart. En sådan känsla som inte går att förklara.
Yo
Tjillar litt på tåget, påväg hem från jobbet. Alltså wow, hur vuxet?? Driver. Är så jävla ovuxen man kan bli tror jag. Har dessutom bara deltidsjobb och det tänkte jag försörja mig på, lär ju gå SÅDÄR. Nämen. Näjdå, inte vara så pessimistiska.
Ringde runt till Cancerfonden-medlemmar under cancergalan, var sådär många som svarade. Dessutom tror jag mina chefer undviker mig, men jaja. Det blir så bra så.
Tydligen är det världens jävla judestorm eller vad den nu heter i söder också?! Lycklig att den inte är här ego som jag är.
Ok. Enough is enough. Bjuder på thuglife-bilder.
Classic. Så himla classic.
You want something, go get it
Detta har jag gjort idag.
Ingenting och ätit köttbullar med makaroner. Eller makaroner med köttbullar kanske man säger.
Jo juste, vi var i centrum där frisören klippte till Jonas.
Och sen såg vi The pursuit of happyness. DAMN vad den filmen är bra!!
Monsters University
Älskade monster :)
Heartbreak
Sitter på tåget påväg till utbildning inför jobbet. Kewl, eller nåt åt det hållet.
Men det var inte poängen. Lyssnar på magisk musik. Nämen. Seriously, nya albumet <33333 Denna låt. Wonderful.
Kanske redan har tjatat om det? Wellwell.
Heartbreak isn't what it used to be, now it's a bedtime story, not a tragedy.
Helghäng
Helgen har för övrigt varit mysig. Skriver jag om såhär några dagar i efterhand.
Den bestod av random häng i Arninge, en långpromenad till öde vatten, lyssna på dunderduon på solbrännan, eldshow, akterbarenhäng och ett besök till mor min. Mys. Nu har jag även varit och skaffat jobb som telekommunikatör, ska ringa runt till folk som är med i olika välgörenhetsorganisationer och fråga om dom vill höja beloppet osv. Mindre intressant.
Helgbilder på det.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Min andra halva som jag älskar oändliga varv runt jorden.
Alla klyschor i världen förklarar inte min kärlek till den mannen.
Även om jag inte ser vidare bekväm ut på bilden.
-
Höst 2013
Vad gör man inte för Instagram? Hösten är bildernas höjdpunkt.
Simma lugnt.
Jultomte
Hahaha så jävla mysigt jobb
-
Drömde om min finaste älskade ängel inatt. Bara grät och grät och det tog aldrig slut.
Jag saknar dig som aldrig förr. Tiden läker inte alls alla sår, man bara vänjer sig vid smärta och tomhet.
