Den 31 juli 2012 så skrev jag "Riddare i skinande rustningar är överskattade. Jag vill inte ha någon som kommer på en häst och räddar mig från draken, jag vill ha någon som kommer på en drake och räddar hästen från mig."

Yep, nu är helgen slut så nu är det slut på alla finbilder tagna med systemkameran. Back to kassa iphonekvalitetsbilder! 

Var på jobbet några timmar idag men det var chill, imorgon var det egentligen meningen att jag skulle träffa majsan och springa lite ärenden (älskar serri att säga så pga låter viktig, egentligen skulle jag bara till banken för o sätta in pengar på kortet som jag har kontant och sen köpa skor) (lång parantes). Men tydligen kunde jag jobba imorn också vilket jag inte trodde, och jag är väl inte den som är den och säger nej till jobb. Cash is king hade jag ju hört! HeH! 

Japp, här ligger jag i sängen och kollar på 90210. Drömmer mig bort till ett liv i LA. Varför är jag dömd till att födas i det torra mellanmjölklandet Sverige?? WHYYYYY

Satan vad jag matlyxat denna helg ändå. Frukt, bär, kesella, choklad, tacos och nu pannkisar. Lyxigt för att vara mig i alla fall. Har njutit som attan denna morgon, och varit duktig dessutom och tvättat en tvätt också. Och om någon timme så bär det av till jobbet. Så otaggad på jobb med tanke på att solen skiner, men what to do. Cash is king har jag hört.

 

Har man tråkigt så har man. Bilderna nedanför beskriver ungefär vad jag sysselsatt mig med idag. Ja, tagit egobilder helt enkelt. Näjmen. Har dessutom träffat och lekt med min systerson! Han är visserligen lite liten för att leka eller förstå, men jag hade kul i alla fall. HeH.

Hängde lite hos min papi i samma vända också, han fick ungefär en månad sen födelsedagspresent i form utav filmen Now you see me. Den är så förbaskat bra och han äger ungefär 2000 dvd-filmer (no joke) så jag kände att han behövde ha den i sin samling. Vi såg den och han hade inte annat val än att älska den, så det gjorde han.

 

Eftersom Jonas inte är hemma så får jag lyxa till det för mig själv. Har jobbat, diskat, lagat tacos till mig själv och nu ska jag krypa ner framför en chickflick. Förra helgen var det ju Pitch Perfect så den här helgen känns det logiskt med lite LOL. Hah! Nerd. Tänkte kolla på Harry Potter men insåg att det kanske är ungefär samma nörd-nivå på det med, så äh. 

Jag borde verkligen skaffa mig ett liv va? Men vi tar det nästa helg. Ska jobba på Söndag, men nästa helg! Då ska jag bevisa att jag har vänner. Har redan planerat mysmiddag på Vapiano med lite bowling efter. Längtar redan till nästa helg??

Men! Detta är inte så pjåkigt ändå efter en lång jobbvecka. 

 

 

 

Idag är det fanimig fredag och jävlar vad jag bestämt mig för att vara glad idag! Även fast jag inte har ett skit planerat hoho. Imorgon ska jag umgås med far (why?? God why????) och på söndag ska jag jobba.. Heh! Aja. Fick vad jag tror är väldigt trevliga besked på deklarationen och planerar en eventuell liten resa maybe. Så jag är fantastiskt glad ändå!

VÄDRET. Like a true swede.

Jävla högskoleprovet som jag ej pluggat ett skit till. Ångestladdat.

Att min andra halva är i andra halvan av detta land. 

Detta gör mig glad: 

Mat. (Detta från i helgen med Ida) (gott).

Udda bilder.

Och världens bästa systerson.

Det var en fredagkväll och allt var redan stängt, alla pengar var ju slut så det får man leva me... Tjalala, nädå. Ska sluta citera RMK nu.

Men hallå! Borde verkligen använda vår fantastiska kamera mer! Vad ljus och fin bloggen blev att dessa.

Såhär spenderade jag alltså min fredagkväll. 

Och lördagkväll också för den delen. Hehehehe I'm so nolife. Fast! Igår fikade jag med Ida också, fantastiskt! Köpte ett par träningsbyxor, jepp, ska tydligen bli en sådan där fitspo-girl. Som frossar i Riesen! 

 

Okej, jag erkänner väl att jag har varit rätt usel på det här med bloggen senaste... Åren. Typ. 

Men ändå, det är ju kul att jag härjar här ibland i alla fall. Aja, skit i det nu. 

Imorgon ska jag hälsa på min käraste systeryster och hennes lilla son Jack, jag får hitta på vad jag kan när jag är ensam! Haha, som att jag inte hade åkt dit annars. Hade jag lätt.Ni ska bara veta hur söt han är den där lilla pysen.

Och vet ni vad? Jag har fått den det-pirrar-i-magen-äran att få bli gudmor! Det är väl mer en symbolisk ära än något annat då jag för guds skull inte hoppas att något händer min syster eller Jacks far, men det är fantastiskt ändå. För jag älskar den lillemannen redan, han är underbar.

Och det är ju så himlans roligt att shoppa barnkläder också hihi. Denna hittade jag idag som han ska få imorgon.

Den ser väldigt stor ut för en två månaders-bebis, men bättre han får växa i den! 

 

 

 

 

Så. Jag bor alltså ensam i vårt krypin/skokartong/hotellrum/ostkupa osv. i 6 veckor framöver.

Min bättre halva har lämnat mig för att gå väktarutbildning i Boden (Luleå). Grät som en fjant imorse när han åkte, 6 veckor låter kanske inte så mycket, men vi är ett sådant där mesigt kärlekspar som jag lovade mig själv att aldrig bli. På detta 1 år, 6 månader och 2 veckor vi varit tillsammans så har vi högst varit ifrån varandra en vecka när jag var på Öland. Nu ska han vara 6 veckor i Luleå. Jisses alltså, vad löjlig jag är, men det går inte riktigt att låta bli.

När man är sådär askär som man inte ens visste var möjligt. Saknar honom liksom redan förbaskat mycket.

Nu ska jag sluta vara astöntig och spela Sims istället.

Vänta va?

 

Vi satt i bilen och flippade runt bland radiokanalerna när We Are The Champions med Queen började spelas. Det var som att det plötsligt var år 2010 igen och jag befann mig i Östersund och taggade till inför SM. Det är fantastiskt hur en låt kan få en att plöstligt mentalt befinna sig i en annan tidsepok. Jag känner känslan och jag minns bilderna från när vi skulle spela om att få komma vidare till topp fyra, den sista och fullständigt avgörande matchen. Vinna eller försvinna var det som gällde.

Matchen innan vår drar ut på tiden och vi behöver börja värma upp, så vi tar den stora bergsprängaren vi har med oss och samlas i korridoren. Vi springer fram och tillbaka i korridoren med, just, We Are The Champions forsande ut ur högtalarna på högsta volym. Efter kanske 15 minuter är matchen innan slut och vi anländer på led till hallen, där möts vi utav den ena domaren som med ett snett léende säger "So, you are the champions huh?". Vi skrattar och någon säger med självförtroende "Yes, we are soon", och så fortsätter vi uppvärmningen på planen.

Efter ytterligare en kvart är det gametime, vi samlas i våra matchdräkter på sidan av planen medan någon med mikrofon ropar upp oss en efter en. När det är min tur skriker de "Nummer 5, Titti Andersson". Just i det ögonblicket så känns allt komplett. Här är jag, 16 år och spelar basket i USM. Det känns som att det är det här jag är menad att göra och det känns som att jag har gjort det i hela mitt liv. Jag har ju faktiskt gjort det i halva, eftersom jag började när jag var 8 år. Det kanske inte låter så stort att spela ungdoms SM, men för mig var det otroligt. Det var på planen jag blev uppskattad och det var på planen jag var duktig, där jag hörde hemma. Jag älskar farten, känslan av att göra mål och spänningen när det är jämt.

Den matchen var jämn. Den där avgörande matchen i Östersund. När det var ca 5 sekunder kvar låg vi under med 3 poäng. Bollen var vår och vi hade en chans på en trepoängare. Då får vår tränare teknisk för att han svär på domaren, med all rätt, men bollen blir deras och dom vinner. Vår tränare tar på sig all skuld men vi hade troligtvis inte haft en chans vilket som, och vi övertalar honom om att, om det inte vore för honom skulle vi inte vara här över huvud taget.

Det låter nog som att allt detta har varit en uppladdning inför att säga att vi vann, att vi gick vidare och att låten, We Are The Champions, är ett minne att lyckorus och vinnarinstinkt. Men det är nog inte förens några år senare, när jag fortfarande håller detta minna så kärt, som jag inser att vinna inte har så stor betydelse egentligen.

Vi förlorade matchen och åkte ur SM. Dramatiskt? Nja. För stunden. Dåligt slut på en annars hyfsad historia? Kanske.

Även fast vi förlorade är det bland de starkaste minnen jag har. Resan var fantastisk, mitt lag hade den bästa sammanhållningen jag varit med om och mina tränare var både talangfulla och världens snällaste. Att spela i Bollstanäs (eller BT Ållstars som vi då hette) är bland det absolut bästa jag gjort, det har gett mig så extremt mycket.

Även tre år senare när jag hör den där låten får jag ett léende på läpparna.

 

 

 

Gosegull

Nu kollar vi på Catching fire men den är så jävla obehaglig så ligger hellre med måbben. Heh.

Igår satt jag uppe till fyra och spelade Sims dessutom. Så jävla yolo helt sjukt.

Gick därför upp idag vid två och åt en go brunch. Så det kan ni ju anteckna. 

Gjorde även thai/wok till middag. Skriv ner det med när ni ändå håller på. 

Matbilder är det enda jag har från idag. /tjåckågla

ÅH, bloggen är fin igen. Är så lycklig. Även fast jag typ aldrig bloggar längre. Men nu är den lite välkomnande i alla fall. Fniss.

 

Dessutom dök Björn Gustafsson upp i mello, det gjorde allt komplett.

Happiness. 

Min Sim är så gay I love it

Min livsplan för tillfället är att spara massa pengar och sticka iväg i höst/vinter. Och förhoppningsvis börja plugga till våren. Men jäklar vad svårt det är att komma in nånstans i Stockholm, och om det är något jag gillar i Sverige så är det nog vår hufvudstad. Dilemma. 

Röda läppar = vita tänder. 

Har alla sådana där dåliga dagar? Sådana som jag har till och från? Som kommer mer sällan nu än förr, men när dem väl kommer så slår de till hårt. Sådär hårt att jag inte vet hur jag ska hantera det.

Dagar då jag bara vill sätta mig med den bästa deppmusiken i världen och gråta ut allt jag har inom mig. Allt jag går och bär på som jag tränger undan för att jag inte vill tänka på det. Dagar då allt bara kommer upp till ytan och bubblar över. 

Tankarna virvlar och jag tänker sådana där "tänk om"-tankar. Förbjudna tankar. Tänk om jag hade vågat mer eller tagit andra beslut. Vart hade jag varit då idag? Hade det varit bättre då? 

Tankar som jag inte ens vågar säga högt till mig själv, för att jag skulle bryta sönder min egen tillvaro. Tankar som gör att jag får tårar i ögonen på tåget hem. 

Sådana där dåliga dagar då man är så fruktansvärt förvirrad att man inte vet vart man ska ta vägen, dagar man vill sitta ensam med hörlurar i öronen tills mörkret lägger sig. 

Idag är en sådan dag. Men det är så svårt att förklara. Jag kan inte förklara. Inte vet jag varför det blir såhär.

Det bara blir. 

 

Älskar detta.

Okej. Hej ni älskade people som trots allt kikar in här imellanåt.

Idag är det tre saker jag vill nämna. Med lite text och tillhörande bilder, bara så att ni är förberedda.

 

1. Jag saknar att se ut såhär! Asmörkhårig och lite smårockig, i väntan på en Gavin DeGraw konsert i Rom. DAMN det är fortfarande det bästa jag gjort. Spontaniteten gör liksom hela grejen. Och Gavin lite också, möjligtvis. Fniss.

 

 

2. Jag saknar att ha en sådan där allra bästa tjejkompis som man berättar allt för och hänger med utan att känna tvånget att ens göra någonting, som man bara kan prata med om allt mellan himmel och jord och som man bara kan träffa spontant. Tror det är lite förbud på att prata om sånt här öppet, men det saknar jag. Kan hända att jag blivit lite instängd med Jonas när vi bor ihop såhär tätt, men jag tycker ändå jag har försökt hålla mig så öppen som möjligt för saker, säger aldrig nej till att hänga med tjejkompisar, jag älskar ju det!

 

Blev påmind när jag såg denna hohoho,så mysiga.

 

Och denna.

 

Wellwell. På lördag är det jävligt härj med alkohol. Det ser jag fram emot!